Förra veckan hände en sak som inte har hänt mig på flera år: jag slog mig själv på tummen med hammaren. Som snickare så kan det kanske anses som lite pinsamt, för vi förväntas ju kunna hantera hammare och spik professionellt, men den snickare som säger att han aldrig har hamrat på tummen ljuger! Men visst är det så att man genom att arbeta mycket med hammare blir väldigt säker på hur man ska slå, och därför blev jag också väldigt paff när jag helt plötsligt efter flera år utan en enda olycka hamrade mig rakt på tummen så att det till och med gjorde ont. Och nu har jag en stilig blånagel som bevis.

Kanske är det ett tecken på att jag jobbar för mycket, att jag blir okoncentrerad och borde ta det lite lugnare. Personligen tror jag inte det, det var väl helt enkelt ett misstag, men min fru tyckte att det var en rimlig orsak. Fast egentligen så vill hon nog bara ha en anledning att spendera lite mer tid med mig, och även om jag tycker om att jobba hårt med husbygget så har jag förstås inte heller något emot att ta en ledig dag och umgås med familjen. Så jag lyssnade på frugan, la undan hammaren och tog med mig henne och barnen på bio istället. Väldigt trevligt!