Jag tänkte blogga lite om mina erfarenheter av klickerträning med hund, det mesta har jag lärt mig av boken Apportering till vardag och fest. Så, here goes: När man börjar klickerträna en valp som ska bli en duktig apporterande fågelhund gäller det att tänka på vilka färdigheter man önskar av den vuxna hunden och anpassa övningarna så att de leder i den riktningen. Ofta kan man bryta ner beteenden i flera olika steg för att träna på delarna var för sig.

Intresse för olika former av apporter och föremål är perfekt att introducera tidigt, innan valpen har fått några förutfattade meningar om vad som är gott och äckligt att bära på. Sedan består ju en apportering av flera olika delar och många av dessa kan man lägga grunden för i den tidiga klickerträningen med valpen. Man kan klickerträna gripande av föremål, att bära på föremål, att röra sig snabbt mot förare med föremål i munnen, att hålla stadigt utan tugg, att komma hela vägen in med föremål och så vidare. För att lära in avlämningar av föremål är det också värdefullt att klickerträna nostarget mot förarens handflata. Valpen ska alltså lära sig att trycka nosen mot förarens öppna handflata, gärna med riktigt hög belöningsförväntan. När valpen sedan både kan plocka upp och hålla i föremål samt är duktig på nostarget försöker man kombinera dessa två. Denna träning går alltså ut på att valpen ska plocka upp ett föremål och trycka det i förarens handflata. Lyckas man med denna klickerträning att skapa ett riktigt högt värde för ett sådant utförande får man förhoppningsvis en valp som blir duktig på avlämningar och som tycker att det är riktigt roligt att komma hela vägen in till sin förare med allt den hittar eller apporterar.

Att klickerträna en valp handlar också om att hitta, utveckla och förstå sig på värdet i olika belöningar. All tid man lägger ner på belöningsutveckling lönar sig när valpen blivit vuxen. Dels finns det stort värde i att kunna använda olika typer av belöningar beroende på i vilken sinnesstämning man vill att valpen ska vara. Ätbara belöningar ger oftast en lugnare effekt än galna lek- eller kampbelöningar, vilket gör att man har användning för båda i olika delar av klickerträningen. I klickerträningen är det också nödvändigt att veta hur valpen rangordnar de belöningar man presenterar. Detta är viktigt för att inte slita på de bästa belöningarna i onödan eller presentera en för dålig belöning i en för svår situation. Eftersom vi i klickerträning enbart kommuncerar med valpen genom belöningar ska vi ta tillvara på alla möjligheter att försöka nyansera detta belöningsspråk.